Ah, come on!

Det känns som det. Men vad är jag rädd för? Framtiden? Jag vet inte riktigt om jag ser fram emot den, men ändå vill jag inte vara kvar i nuet. Jag vill flytta hemifrån, börja skolan. Börja resten av mitt liv, jag orkar inte vara kvar i det här jävla mellanrummet, att varken veta ut eller in gör mig galen. Jag sover hela dagarna och sitter uppe hela nätterna för att jag inte vill gå och sova men när jag vaknar vill jag inte gå upp.
Varför börjar man alltid tänka när man ligger i sängen och ska sova? Varför kan man inte vara få lägga sig och somna, och för den delen varför kan man inte gå upp när man vaknar? Vad är det där som gör att man ligger kvar så förbannat länge? I mitt fall antar jag att det är för att jag inte har någonting att gå upp till, men nu ljuger jag, det är svårt även om det finns något som väntar på mig. Är det dålig disciplin? Nej det tror jag inte. jag går ju upp om jag måste, men jag vill kunna gå upp även om jag inte måste, bara för att hinna med mer av ingenting på dagarna. För det är ju vad jag pysslar med hela tiden, absolut ingenting. Skitans.
Jag borde skaffa mig en bok, det behöver inte ens vara en bra bok, alla böcker gör mig sömnig, jag somnar direkt. Varför har jag inte tänkt på detta tidigare? Lär bli svårt att rota fram en bok såhär dags i och för sig. Nu sitter jag bara här och maler utan mål eller mening, inte gör det mig sömnigare heller.

Hem. Vad är ett hem, är det där man har sina kläder? Eller är det dit man får sin post? Kanske där ens föräldrar bor och där man själv har växt upp? Är det kanske ett annat land? Hemma för mig är där jag känner mig trygg, dit jag alltid kan gå även om jag inte har mina kläder där. Ett ställe där man kan somna tryggt och veta att man kommer vakna utvilad nästa dag. En plats där allt man älskar finns, där det inte fattas någonting. Där är jag hemma.

Åter till den första punkten, sova, är det kanske så att man bara filosoferar i sängen där man hör hemma? Skulle man tex ligga och fundera lika djupt och mycket om man sov under en gran i skogen? Det tror jag inte, att man kan grubbla över allting är nog en känsla av trygghet, av att man kan varva ner och inte behöva oroa sig om sin omgivning utan man kan lugnt och skönt ligga och fundera över om den där tjejen egentligen flörtade med en eller om en andra kompisen är arg på mig eller varför inte lite ångest över framtiden?

Att grubbla och fundera på kvällen är att vara trygg.
Att vara hemma är när man kan oroa sig om allting utom vart man är.

Nej.

Att vara hemma är att vakna utvilad.

Då är inte jag hemma.